På vår resa genom livet får vi möta med och motgångar. Vi hittar olika medel för att ta oss igenom dessa. Vi hittar verktyg som hjälper oss. Vi har nära och kära som finns och stöttar oss. Oavsett hinder, oavsett storlek, oavsett känsla så upptäcker vi att vi växer för varje gång vi tar oss igenom en motgång. För mig har min kreativitet varit min drivkraft och min kamera mitt verktyg. Genom alla motgångar har jag funnit vägen ut genom att skapa. Efter att i våras fått diagnosen förlossningsdepression började jag min längsta resa i motgång någonsin.
En mild höstdag i Oktober mötte jag upp min kollega och vän i Köping som har följt med på min resa. Vi åkte ut till Köpings skjutbana. Jag har några månader tidigare lärt känna henne genom vår gemensamma arbetsplats och jag vet att hon dansar och älskar det så djupt. Det är hennes drivkraft. Hennes fristad. Där hon får vara sig själv och uttrycka sina känslor utan att behöva yttra ett ord. Genom dansen pratar hon. Jag vill visa världen att oavsett motgångar, oavsett vem du är, oavsett vad du går igenom så är din resa värd att minnas. Värd att berättas och värd att ses av andra. Genom våra upplevelser formas vi till de vi är. Släpp taget. Andas. Lev.
Du gör världen vacker.
