en kamera, ett objektiv, en nybörjare på film, ett magiskt bröllop.

Det finns en första gång för alla. Så länge man har viljan att utvecklas, att lära sig något nytt, att utmana sig själv hela tiden till nya nivåer så kommer det alltid finnas en första gång man gör något. Hösten innan jag blev mamma hoppade jag på en film-workshop i Stockholm. Jag skulle lära mig filma. Nu var det inte första gången jag filmade, det gjorde jag på gymnasiet med kursen rörlig bild. Men jag har aldrig riktigt känt att tillfället till att ta in film i företaget funnits förrän nu. Eller ja, förrän hösten innan jag blev mamma. Jag kände att det var nästa steg att ta. Foto och film tillsammans ger den ultimata berättelsen om dina största händelser i livet.

I somras fick jag möjligheten att filma Ellen och Peters bröllop. Efter att gjort några korta filmer under 2012 kände jag mig lagom ringrostig och skakig (bokstavligt talat) över att filma ett bröllop. Men med en kamera, ett objektiv, ett enbenstativ och en inre röst som ständigt upprepade sig med orden ”det här fixar jag, nu kör vi”, så är det med stapplande, nervösa ben som jag visar upp min allra första bröllopsfilm för er.

Ellen och Peter. Tack. För att ni visade ett så stort förtroende för mig. För att ni bjöd in mig att dela er bröllopsdag tillsammans med er. Det var en ära.

Ellen & Peter from Jennie Johansson on Vimeo.


 

 

blog-lundback7

samma tid, samma plats, tre år senare

Året var 2011 första gången jag träffade familjen Lundbäck i Sundsvall, ute på en strand på Alnön. Sedan dess har vi setts två gånger till och senaste gången var i mitten på september i år. Vi träffades åter igen på samma strand, ungefär samma tidpunkt som första gången vi sågs. Det skilde faktiskt bara några dagar mellan. Vi fick till och med likadant väder. Det är så otroligt roligt att få följa en familj genom åren. Att få se barnen växa upp och kunna prata om gamla minnen.

Men istället för att prata en massa så får ni se istället. Se vad jag försöker prata om. Vill ni se hur det såg ut första gången jag träffade den här familjen så hittar ni bilderna här (länk).

Tack familjen Lundbäck för att jag åter fick äran att umgås med er fina familj!

blog-lundbackblog-lundback2blog-lundback3blog-lundback4blog-lundback5blog-lundback7blog-lundback8

 

sofia-silvain6

Mariage français-suédois à Stockholm

På gymnasiet, back in the days, läste jag Franska. Jag tycker språket är väldigt fint, mjukt och så låter det väldigt härligt när någon pratar franska. Som om orden studsar på mjuka moln. En vacker dag vill jag besöka Paris, ja, jag vet att det regnar där ganska ofta. Men ändå är det något jag alltid velat göra och då är det ju bra att kunna språket tänker jag, för här i Sverige pratar man inte direkt Franska bara sådär.

Vi snabbspolar några år framåt. Låt oss säga närmare bestämt till den 6:e september i år. Platsen är Stockholm, Sverige och jag kliver in på en frisörsalong där Sofia sitter och får hår och makeup fixat. Hon pratar i telefon och nog blev jag lite förvånad när det bubblar ut franska från hennes mun. Flytande. Under våra möten innan bröllopet har vi såklart pratat svenska. Och jag visste att hennes man var från Frankrike och jag fick frågan ganska tidigt om jag hanterade engelska då halva delen av gästerna också var från Frankrike. Så jag var beredd att använda engelska och gestikulera med armarna för att göra mig förstådd. Men jag var sen med att få reda på att Franska var deras hemmaspråk. Så jag ville såklart inte vara sen med att försöka plocka fram det lilla som fanns kvar av skolfranskan igen. Det är inte varje dag jag pratar fransvengelska, (ja jag kom nyss på det ordet) under ett bröllop. Men det gick ju bra och dagen. Ja, vad ska jag säga.

Med underbart sensommarväder, fantastiska miljöer, i huvudstaden, med ett franskt-svenskt brudpar och så en trollkarl på det. Magiskt är ju bara förnamnet.
I vanlig ordning rekommenderar jag er att titta på BILDSPELET för den optimala bröllopskänslan. Men självklart går det bra att scrolla ner också.

Tack Sofia och Sylvain för att jag fick vara en del av er fantastiska dag!

Amusez-vous!

sofia-silvainsofia-silvain2sofia-silvain3sofia-silvain4sofia-silvain5sofia-silvain6sofia-silvain8sofia-silvain9sofia-silvain10sofia-silvain11sofia-silvain12sofia-silvain15sofia-silvain16sofia-silvain17

 

linda-jorgen14

Friday I’m in love

Helgen står för dörren och fredagsmyset planeras. Helgen bjuder på kvalitetstid med nära och kära. Koppla bort jobb och andra måsten en stund och bara njut av det härliga sensommar vädret som fortsätter att imponera. Hela veckan har jag tänkt blogga om det enda bröllopet som jag fotade i sommar. När man har en liten två månaders-bebis så blir det dock lite tid vid datorn och massa bebisgos istället. ”Det kan jag göra imorgon istället” är väldigt återkommande ord i mitt huvud just nu. Och så går dagarna och ni förstår, tiden går så fruktansvärt fort.

Det känns som igår när jag åkte till Linköping för att fota Linda och Jörgens bröllop. Men det är över en månad sen. Om det är någon som vet hur man stannar tiden så får ni gärna dela den hemligheten med mig. Även om det också är ganska fantastiskt att se vad som väntar nästa dag. Framför allt med en liten bebis som ständigt utvecklas och lär sig nya saker varje dag. Så visst saknade jag min son den där dagen i Linköping. Men att vara omringad av Linda och Jörgens familj fick en att känna sig välkommen och ”en i gänget” gjorde allt mycket bättre. Linda och Jörgen är två otroligt trevliga och varma personer som direkt bjöd in mig i deras liv med allt var det innebar under planeringen av deras bröllopsdag.

Jag hoppas att ni läsare, genom att titta på bilderna från deras bröllopsdag, kan lära känna dom från samma perspektiv som jag fick. Glöm inte att kolla på BILDSPELET. Har du läst hit så vore det synd att missa.

Tusen tack Linda och Jörgen för att jag fick vara en del av er bröllopsdag och dopet av er dotter. Och så självklart, tack till Louise Johansson som var med mig under dagen som andre fotograf och packåsna. Utan dig hade det inte varit lika enkelt.

ilze-erik37

den som väntar på något gott

Väntar oftast för länge. För det är faktiskt så det är. Oavsett vad andra säger. När man väl väntar på något så vill man ju bara att just den dagen ska vara här. Nu. Helst igår. Eller helst innan man insåg att man väntade. Jag är en sån typiskt tjej som gärna vill få saker gjorde direkt. Så fort jag kommer på att en hylla ska upp på väggen så ska den helst sitta där efter fem minuter. Inte nästa dag. Eller nästa. Det kan vara en inbokad resa som man bokat fler månader i förväg och så ska man vänta i ett halvår innan man faktiskt åker. Nej, jag gillar det inte. Även om jag inser att mitt tänk inte riktigt funkar alla gånger.

Men jag lovar. Att det här inlägget har ni väntat på och det är värt väntan. Jag fick äran att assistera Juliana Wiklund under en bröllopsfotografering på sensommaren i Stockholm och vilket bröllop sen. Vilket par. Vilka detaljer. Vilken brud. Vilken brudgum. Vilka människor. Att bilderna sedan hamnade i flyttkaoset och glömdes bort är ju bara skamligt. Och så fort jag fick se att Gisela, en annan fotograf som var med och assisterade hade lagt upp sina bilder från dagen så skämdes jag lite över att jag inte varit lika effektiv och såklart ville jag få klart det direkt. Helst igår. Men det blev idag.

Ilze och Erik. Er energi lyser upp världen och gör den lite bättre, lite snyggare och lite roligare. Tack för att jag fick vara med och dela den här dagen med er. Och tack Juliana för att du lät mig följa med. Det är ett av mina favoritbröllop och även om jag inte var huvudfotografen så fick jag väldigt många fina bilder som jag tycker speglar Ilze och Eriks bröllopsdag. Den där dagen i Stockholm.

Mitt favoritminne kommer vara när Ilze släppte upp en flaskpost i luften med ballonger och vi såg den försvinna långt långt bort i fjärran. Vad coolt det vore att höra om någon har hittat den.

p.s
Jag vet att inlägget är långt, men det är det helt enkelt värt.