anna-mikael4

Äntligen lite lugn och ro.

I samma veva som många fortfarande återhämtade sig efter nyårsfirande så träffade jag Anna och Mikael i deras hem för att föreviga deras gravidporträtt. Jag poserar inte mina modeller. Jag försöker locka fram deras personlighet naturligt genom att be dem beskriva eller göra olika saker. Det kan vara allt från deras favoritfärg till förväntningar inför framtiden. Ett svar jag fick från Mikael under vår fotografering fastnade lite extra mycket.

Jag bad Anna och Mikael beskriva med tre ord hur dem tror att deras vardag blir när deras bebis kommit till världen. Lycka var ett ord. Kärlek ett annat. Lugn och ro ett tredje (jag vet att det är två ord men dem hör ihop som ett). Jag kikade fram bakom kameran och flinade lite. ”Lugn och ro”? frågade jag Mikael. Hur menade du nu? Som förälder själv vet jag att vakna nätter, ständig oro för att något ska hända, skrikande bebis och stökigt hem knappast gav mig lugn och ro. Men Mikael förklarade. Efter deras långa, lite krokiga resa och längtan efter ett barn så var snart deras väntan över. Och han skulle få lugn och ro i själen.

Jag förstod direkt och hjärtat smälte.

anna-mikaelanna-mikael2anna-mikael3anna-mikael4anna-mikael5anna-mikael6

anna-mikael9anna-mikael10anna-mikael8

ellie11

World of beauty

På vår resa genom livet får vi möta med och motgångar. Vi hittar olika medel för att ta oss igenom dessa. Vi hittar verktyg som hjälper oss. Vi har nära och kära som finns och stöttar oss. Oavsett hinder, oavsett storlek, oavsett känsla så upptäcker vi att vi växer för varje gång vi tar oss igenom en motgång. För mig har min kreativitet varit min drivkraft och min kamera mitt verktyg. Genom alla motgångar har jag funnit vägen ut genom att skapa. Efter att i våras fått diagnosen förlossningsdepression började jag min längsta resa i motgång någonsin.

En mild höstdag i Oktober mötte jag upp min kollega och vän i Köping som har följt med på min resa. Vi åkte ut till Köpings skjutbana. Jag har några månader tidigare lärt känna henne genom vår gemensamma arbetsplats och jag vet att hon dansar och älskar det så djupt. Det är hennes drivkraft. Hennes fristad. Där hon får vara sig själv och uttrycka sina känslor utan att behöva yttra ett ord. Genom dansen pratar hon. Jag vill visa världen att oavsett motgångar, oavsett vem du är, oavsett vad du går igenom så är din resa värd att minnas. Värd att berättas och värd att ses av andra. Genom våra upplevelser formas vi till de vi är. Släpp taget. Andas. Lev.

Du gör världen vacker.


ellieellie2ellie3ellie4ellie6ellie7ellie8ellie9ellie10ellie11ellie13