fotografmissjeni-dorionandreas2017-21

Personligt och intimt bröllop i Sundsvall

Jag är en asfaltsblomma.

Jag älskar att vara ute i naturen, andas in krispig luft, känna vinden i håret och lyssna på fåglarnas sång i takt med ljudet från mina egna steg som träffar gruset på stigen. Hela min själ njuter av lugnet och för en stund finns det ingen annan där. Inget annat är viktigt. Bara här och nu.

Samtidigt behöver mitt bekväma jag närheten till stadskärnan där mitt sociala liv får utlopp för att inte bli alltför rastlös och uttråkad. Jag har aldrig haft ett behov av att bo i större städer då för mycket folk får min kropp att vilja sparka bakut. Och ett liv på landet har känts alldeles för avlägset och ensamt. Nu bor vi här i Stockholm. I staden där pulsen bara stiger, där folk ständigt är i rörelse, på väg någonstans. Där ljudet från fåglarna överröstas av bilarna och luften känns tung av avgaser. Livet går helt plötsligt på automatik. De flesta dagarna glömmer jag bort stressen, folkmassorna, tempot och kan även känna en trygghet i det, jag vet vad som väntar. Andra dagar vill jag bara fly långt bort och stänga ut allt brus.

Jag är en asfaltsblomma. Jag behöver båda delarna för att växa. Tempot för att komma framåt. Lugnet för att kunna rensa huvudet och behålla fötterna på jorden. Sundsvall är en stad som var mitt hem i fem år, som är mitt andra hem idag. En stad som gav mig det bästa av två världar. Den staden gav mig även en av mina bästa vänner, Dorion. I Augusti var vi på vårt årliga längre besök i Sundsvall och innan vi åkte hem igen avslutade vi vistelsen med att fira Dorion och Andreas kärlek när de sa ja till varandra. Det var ett intimt och personligt bröllop där fokus låg på kärleken och hela dagen omfamnades av ett lugn. Ett lugn som jag tog med mig tillbaka till Stockholm.

Tack Dorion och Andreas för ert förtroende. Det var en stor ära att få dokumentera er bröllopsdag. Slår man upp ordet kärlek i en ordbok så ser man en bild på er två.

Och för den som orkat läsa hela texten men inte vill scrolla. Klicka på play och höj volymen så får ni se snabbversionen från deras dag.

Andreas & Dorion from Jennie Johansson on Vimeo.

 

dorion-andreas-1dorion-andreas-2dorion-andreas-3dorion-andreas-4dorion-andreas-5dorion-andreas-6dorion-andreas-7

wedding-lisa-niklas-404

Things are changing

I måndags satte jag mig på tåget till Stockholm för att under två dagar höra tio av världens främsta bröllopsfotografer dela med sig av sin kunskap till 500 andra bröllopsfotografer. Ett event som fått namnet ”Way up North” och anordnades av två bröllopsfotografer som fotar under namnet Nordica Photography. Det var ingen som kunde sticka under stolen att det skulle pratas väldigt mycket om bröllopsfoto under dessa dagar. Men det var nog få som förstod exakt vad det skulle komma att bli. Hur det skulle kännas. Vilka aha-upplevelser som skulle skapas och hur fantastiskt kul det skulle bli. Det hade nog ingen kunnat föreställa sig innan.

Jag såg namnen på föreläsarna och förstod att jag var tvungen att vara där. Tack mamma för att du hjälpte mig dit.

Alla intryck jag fick med mig hem. Alla tankar. Idéer. Jag börjar förstå vad jag faktiskt vill göra med min fotografering. Hur jag ska göra och vilken väg jag ska gå. Jag har varit i ett virrvarr av förvirrande tankar. Nu känns allt så självklart. Det kommer märkas. Förändringar kommer ske. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara en del av Way Up North 2015. Att jag fick dela den här upplevelsen med alla andra på plats. Att jag fick krama om Jasmine Star som är en bröllopsfotograf och buisness kvinna utan dess like. Att jag äntligen fick träffa alla underbara kollegor som jag fått lära känna genom facebook och fått många goda vänner genom. Att jag fick skratta och gråta med ett öppet hjärta och själ för nya människor.

Ska jag försöka att summera dagarna med en mening så blir det att mitt hjärta exploderade. På ett bra sätt. Det här är bara början. Nu är det dags att göra som Jasmine Star sa under hennes föreläsning.

Go and do.

 

This is a corner of a larger field.

Bild från Lisa och Niklas bröllop – Augusti 2015

wedding-lisa-niklas-404

ilze-erik37

den som väntar på något gott

Väntar oftast för länge. För det är faktiskt så det är. Oavsett vad andra säger. När man väl väntar på något så vill man ju bara att just den dagen ska vara här. Nu. Helst igår. Eller helst innan man insåg att man väntade. Jag är en sån typiskt tjej som gärna vill få saker gjorde direkt. Så fort jag kommer på att en hylla ska upp på väggen så ska den helst sitta där efter fem minuter. Inte nästa dag. Eller nästa. Det kan vara en inbokad resa som man bokat fler månader i förväg och så ska man vänta i ett halvår innan man faktiskt åker. Nej, jag gillar det inte. Även om jag inser att mitt tänk inte riktigt funkar alla gånger.

Men jag lovar. Att det här inlägget har ni väntat på och det är värt väntan. Jag fick äran att assistera Juliana Wiklund under en bröllopsfotografering på sensommaren i Stockholm och vilket bröllop sen. Vilket par. Vilka detaljer. Vilken brud. Vilken brudgum. Vilka människor. Att bilderna sedan hamnade i flyttkaoset och glömdes bort är ju bara skamligt. Och så fort jag fick se att Gisela, en annan fotograf som var med och assisterade hade lagt upp sina bilder från dagen så skämdes jag lite över att jag inte varit lika effektiv och såklart ville jag få klart det direkt. Helst igår. Men det blev idag.

Ilze och Erik. Er energi lyser upp världen och gör den lite bättre, lite snyggare och lite roligare. Tack för att jag fick vara med och dela den här dagen med er. Och tack Juliana för att du lät mig följa med. Det är ett av mina favoritbröllop och även om jag inte var huvudfotografen så fick jag väldigt många fina bilder som jag tycker speglar Ilze och Eriks bröllopsdag. Den där dagen i Stockholm.

Mitt favoritminne kommer vara när Ilze släppte upp en flaskpost i luften med ballonger och vi såg den försvinna långt långt bort i fjärran. Vad coolt det vore att höra om någon har hittat den.

p.s
Jag vet att inlägget är långt, men det är det helt enkelt värt.