anna-carl4

Barn inspirerar oss!

Jag är en väldigt kreativ person och inspireras av naturen, omgivningen och känslor. Men det krävs ganska mycket för att jag ska ta på mig något projekt utöver mitt fotande. Men när jag var mamma-ledig så blev jag inspirerad av min son att börja göra smycken. Tack vare Lucas så föddes Lunica där jag på beställning gör personliga och unika armband, halsband och örhängen för att passa just din stil och det blir ett smycke som ingen annan bär​. Och jag är inte ensam om att inspireras av mitt barn. Många otroligt duktiga entreprenörer hittar sin inspiration hos deras barn och startar företag.

Anna är en annan mamma som med inspiration från sin son, skapat en hylla med en unik design (läs mer om hyllan på www.bypadmini.com). Och när Anna hörde av sig och bad mig komma till Eskilstuna för att fota hennes företagsporträtt så var det en självklarhet att hennes son skulle vara med på bilderna.

anna-carlanna-carl2anna-carl3

anna-carl4

anna-mikael4

Äntligen lite lugn och ro.

I samma veva som många fortfarande återhämtade sig efter nyårsfirande så träffade jag Anna och Mikael i deras hem för att föreviga deras gravidporträtt. Jag poserar inte mina modeller. Jag försöker locka fram deras personlighet naturligt genom att be dem beskriva eller göra olika saker. Det kan vara allt från deras favoritfärg till förväntningar inför framtiden. Ett svar jag fick från Mikael under vår fotografering fastnade lite extra mycket.

Jag bad Anna och Mikael beskriva med tre ord hur dem tror att deras vardag blir när deras bebis kommit till världen. Lycka var ett ord. Kärlek ett annat. Lugn och ro ett tredje (jag vet att det är två ord men dem hör ihop som ett). Jag kikade fram bakom kameran och flinade lite. ”Lugn och ro”? frågade jag Mikael. Hur menade du nu? Som förälder själv vet jag att vakna nätter, ständig oro för att något ska hända, skrikande bebis och stökigt hem knappast gav mig lugn och ro. Men Mikael förklarade. Efter deras långa, lite krokiga resa och längtan efter ett barn så var snart deras väntan över. Och han skulle få lugn och ro i själen.

Jag förstod direkt och hjärtat smälte.

anna-mikaelanna-mikael2anna-mikael3anna-mikael4anna-mikael5anna-mikael6

anna-mikael9anna-mikael10anna-mikael8

tess-bal5

En bal på slottet

Det finns många saker man ser fram emot i livet. Som student kommer jag ihåg hur jag såg fram emot att få gå på skolbalen. Nästan mer än själva studenten. För då fick man bära vackra klänningar, bli sminkad och få håret fint uppsatt, ha sin kavaljer bredvid sig och alldeles för höga klackar på fötterna. Det var en upplevelse som man jämförde med sagorna, att man fick vara en prinsessa för en dag. Så därför längtade jag extra mycket efter den. När jag gick på min skolbal så var min klänning en väldigt traditionell balklänning, en blå bakelse med glitterpärlor på. Det var några år sen nu. Och jag har insett att tiderna förändras. Eller ja, det blev väldigt uppenbart i alla fall när jag fotade Theresas balporträtt och hon visade upp en otroligt vacker klänning, inte alls den där bakelsen jag kommer ihåg. Och håret lät hon Ida locka upp och baka in i en fläta.

Skulle jag få gå på en bal till så skulle jag i dagsläget välja Theresas look. Lika vacker som motljuset vi fotade i.

tess-baltess-bal2tess-bal3tess-bal4tess-bal5tess-bal6