Världen utanför cyberspace

För er som inte vet. I Sundsvall bygger vi en stor bro. Den där bron som ska gå från min sida av stan (haga) till andra sidan stan (skönsmon) och på så sätt förkorta resevägen för dem som åker e4:an. Smidigt. Men det är inte så smidigt när byggarna råkar kapa en ledning till mitt internet och gör mig isolerad från världen.

För visst känns det så? Idag är det facebook, twitter, bloggar och mail som styr min vardag. Som gör mitt jobb smidigt. Att inte ha Internet var minst sagt allt annat än smidigt. Men istället fick jag chans att gå tillbaka till att vara social utanför cyberspace. Med familj, vänner och sambo. Vi grillade, lekte med syskonbarnen, myste framför en film och hängde i parken, var på ett dop och satt i en bil i ett antal timmar.

Och det var inte alls tokigt. Jag gillar att umgås på internet. Men det var skönt att bli påmind om hur det var förr. Innan internet fanns. Innan man satt och fipplade med sina mobiler och spelade wordfeud med personen mitt emot.

Jag undrar om det är därför jag numera har börjat fota analogt också. För att få en känsla av hur man gjorde förr. Innan allt blev digitalt. Jag gillar att kunna blanda. Det gamla med det nya. Så jag tog med mig Paulina ut i skogen en eftermiddag, för att fota med min nya kamera, en mamiya 645afd, en analog mellanformats kamera. Och jag kan bara konstatera en sak.

Att blanda det nya med det gamla är bäst.