Ska vi leta efter fiskar?

Att stå framför en kamera kan vara lite läskigt ibland. Lite tråkigt också. Framför allt om man har spring i benen och inte alls vill sitta still och ”le” rakt in i en svart manick framför ansiktet. Visst kanske det kan vara skönt att sitta still som vuxen. Men som barn. Glömma det. Det finns ju så mycket annat att upptäcka. Som fåglar, fiskar, troll i skogen och hemliga stigar till exempel. Dessutom är det ju mycket roligare att upptäcka världen, än att sitta still.

När jag var ut till Kvissleby för att träffa Noah och Theo så var det första jag fick se i dörren en blyg Theo och en sprallig Noah. Det är inte så konstigt att barn blir blyga när dom ser mig, eller jag menar Astrid såklart. Hon är lite hård, svart och stor. Men så fort jag frågade om vi skulle gå ut och kolla om vi hittade några fiskar så mjuknade Theo upp och nickade lite försiktigt. Tio minuter senare ville han visa mig gungorna, stranden, bryggan, stigarna, hur man bygger sandslott och skatten som fanns där på andra sidan vägen och Noah ville såklart också vara med. Men vi kom aldrig fram till skatten, vi såg inte heller några fiskar.

Men roligt, det hade vi.