mästarens mästare på grimarser

När jag var liten och fick upp intresset för fotografering, både framför och bakom kameran, så skulle man alltid göra sig till på bilderna. Grimarser och andra miner dominerade i foto albumet. Ibland kan man ju undra vad man tänkte på. Men det vet jag ju. Det var roligt. Det är roligt. Och barn tycker det är väldigt roligt. Om inget annat funkar för att få barn att skratta åt en så tar man alltid till grimarser. Det funkar. Jämt. Men nu har jag mött min överman.

Elias.

Han kan det där med grimarser. Så det blev liksom jag som hade svårt att koncentrera mig under vår lilla minisession. Men vem kan klandra mig. Det är ju lite svårt att inte dra på smilbanden när Elias sätter igång. Vi kan nog dock alla vara överens om att hans mamma var chanslös i grimars-tävlingen.