En rosa prinsessa

Jag har alltid älskat barn. Att få busa och gosa med dem. Hålla dem små liven i famnen och bara stirra sig blind. Djupt in i deras ögon. Man undrar vad de tänker på när deras ögon tittar tillbaka på en. Men så fick jag själv barn, ja det vet ni ju redan vid det här laget. Men då exploderade allt. Alla känslor man hade innan för barn har blivit dubbelt så starka. Kanske för att man vet att man nu själv har ett litet liv i sitt liv. Att man är mamma. Så när Lovisa kom och besökte mig med sina föräldrar kunde jag inte slita ögonen ifrån henne. Så söt. Så underbar liten prinsessa.

Jag låter bilderna tala för sig själv innan jag smörar på allt för mycket om min kärlek till dessa underbara barn. Men vem kan egentligen klandra mig? No one.